Inlägget har naturligtvis väckt häftig debatt och många reagerar väldigt negativt på Jonas onyanserade påståenden. Jag förstår det, för det är självklart inte sant att det inte bedrivs hårt arbete i vår bransch. Snarare tvärtom. Det är heller inte sant att det är fackföreningarnas fel att produktiviteten är låg. Såvitt jag vet har både fackföreningarna och arbetsgivarna signerat alla avtal.
Men det är sant att vi har svårt att få till ökad produktivitet och att vi fortfarande har för mycket inproduktiv tid på våra arbetsplatser. Inte beroende på lathet, men på att vi fortfarande har svårt att få till optimal logistik och planering.
Anledningarna är många. Bristande konkurrens, som jag bloggat om tidigare, är säkert ett svar, men inte då beroende på att det finns hinder för internationella företag att etablera sig i Sverige. Veidekke är ett bra exempel på att det är fullt möjligt. Men branschens karaktär där byggherrar, entreprenörer och materialtillverkare är delade i tre ”läger” tror jag har stor betydelse. Jämför elektronikbranschen som behärskar hela kedjan. Branschens bristande förmåga att involvera samtliga medarbetare i vårt planerings- och förbättringsarbete är en annan anledning. Här lägger Veidekke ned mycket arbete på att bli bättre.
Men jag vill protestera mot att det inte jobbas hårt för att vi skall bli bättre. Det har, enligt min mening, lagts ner enorma ansträngningar och investeringar de sista 10 åren på att öka effektiviteten i företagen. Men vi kan konstatera att resultaten till stor del uteblir. Varför?
Jag bjuder in alla att komma med konstruktiva idéer hur vi skall få bättre utdelning på allt förbättringsarbete som sker i företagen. Dock vill jag undvika onyanserade påhopp som mest syftar till att väcka uppmärksamhet, utan sunda förslag till ökad effektivitet för hela branschen.
Vad tror Du behövs för att nå resultat?
Per-Ingemar
Høring i Stortinget om medeierskap