Jag läste i tidningen Byggvärlden nr 14 (17 sept 2009) en artikel skriven av Johanna Kronlid med titeln ”Årets avtalsrörelse handlar om makt”. En sådan titel drar naturligtvis till sig uppmärksamhet men ställer också en befogad fråga till arbetsmarknadens parter. Förhandlar vi om hur vi tillsammans skall få en effektivare och mera attraktiv bransch eller strider vi om vem som skall ha makten?
Ibland undrar jag om inte maktkampen är orsaken till att vi har svårt att komma överens. Här har både vi från företagen, arbetsgivarorganisationen och fackföreningarna vårt tydliga ansvar och skuld. Vi har en tendens att börja förhandlingen med höjda stridsyxor i stället för att se de gemensamma målen. I skymundan hamnar de otroligt tuffa utmaningar som vi bara kan lösa tillsammans. Vi måste skifta fokus från att vinna tillfälliga förhandlingssegrar till att lösa gemensamma problem.
Utmaningen är att öka produktivitetsutvecklingen i branschen och skapa den samhällsnytta vi är skyldiga att skapa. Av flera anledningar. Sverige är beroende av en effektiv samhällsbyggarapparat som kan skapa förutsättningar för företag att utvecklas i och individer att känna trygghet och motivation i.
Det gör vi bara tillsammans. Och vi gör det definitivt inte genom nattmanglingar vid förhandlingsbordet och allehanda utspel för att framhäva den egna partens förträfflighet.
Utmaningen är betydligt större än så. Och ansvaret!
Dessutom har vi ytterligare en gemensam utmaning som handlar om att attrahera unga människor att välja vår bransch framöver. I en tid då bara pensionsavgångarna från offentlig sektor kommer att kräva hela årskullar som kommer ut på arbetsmarknaden måste vi hitta sätt att motivera ungdomar att jobba inom samhällsbyggarsektorn. Utmaningen sträcker sig vidare till företagen att konkurrera om att få duktiga ungdomar att börja jobba i just det egna företaget. Detta är utmaningar som heter duga och de som står inför yrkesval idag ställer stora krav på utvecklingsvilja och förmåga att möta deras önskemål om att få jobba i en modern bransch.
Dessa utmaningar innebär också möjligheter. Konkurrensen om medarbetare och kraven från samhället på att vi verkligen bidrar till samhällsnyttan och klarar det produktivitetskrav som ställs på oss, kommer att vara bra incitament till att skapa attraktiva arbetsplatser med engagerade och entusiastiska medarbetare i branschen. Medarbetare som får möjlighet att påverka och bidra till utvecklingen. Medarbetare som jobbar mot gemensamma mål. Medarbetare som skapar ökad produktivitet och bättre arbetsplatser.
Detta är en utveckling som vi alla har ansvar för. Den främjas inte av förhandlingar om makt eller positioner. Den främjas av gemensamt hårt arbete för att ge respektive företag och dess medarbetare maximal möjlighet att utvecklas efter just det företagets och projektets förutsättningar. Precis som det fina arbete jag ser när jag besöker de av våra arbetsplatser som skapat sann medarbetarinvolvering, gemensamma mål och full information om hur projektet utvecklas. Det fungerar!!!!
Så, låt oss hjälpas åt att se till så Johanna Kronlids rubrik inte blir till verklighet!
Høring i Stortinget om medeierskap