Speciellt fick jag en tankeställare kring något som jag skrivit tidigare om i min blogg. Nämligen hur man i företagen skall hantera den som på ett eller annat sätt misslyckats respektive de som lyckats.

I mitt huvud är det viktigt att inte ägna allt för mycket energi åt att peka på de som misslyckats eller på något sätt ”bestraffa” dem. Det är viktigare att ägna tid åt de som lyckats och försöka få andra att ta efter de lyckade arbetssätten.
De som lyckats mindre bra behöver inte skäll, de vet redan att något gått fel. De behöver hjälp och inspiration, vilket jag tror man ger genom att tipsa om de lyckade arbetssätten och att ge möjlighet att själv lära sig av dessa.

Kjell A Nordström påstod inte på något sätt motsatsen, snarare tvärtom. Men han lade till en aspekt om att vi kanske i stället skulle belöna och gratulera dem som misslyckats på något sätt. I vart fall alla de som vågat prova nya arbetssätt och metoder, men som kanske inte fått till det.
Han tog exempel från bl a IT- och telecomindustrin. På varje lyckad innovation går det massor av misslyckanden. Och för att lyckas måste folk uppmanas till att våga prova och våga misslyckas.

Jag har tänkt mycket på det han sade och tror det ligger mycket sanning i hans påståenden. Vi och jag måste nog bli bättre på att uppmuntra våra medarbetares lust att försöka något nytt. Även om det finns risk att misslyckas.

Men vågar vi det?
Vågar vi ta risken och konsekvenserna av ett antal misslyckanden för att nå några riktiga succéer? Eller är vi i vardagen så rädda för risker att vi därmed förhindrar utvecklingen?
Borde vi ge de som vågar prova men inte lyckas, ett speciellt hederspris?

Värt att tänka på!

Per-Ingemar

Det handlar om den andra delen av BIM, nämligen involverande arbetssätt där BIM-tekniken bara är ett hjälpmedel för att åstadkomma innovation och effektiva projekt. Den delen som tyvärr allt för ofta glöms bort när vi läser och hör om BIM i Sverige.

Utbildningen, som är en del av det samarbete Veidekke har med Stanford University, är resultatet av två ganska envisa ledare i Veidekke Sverige. För ett par år sedan kom Erik Alteryd och Stina Möller till mig och talade om att vi skulle etablera ett samarbete med Stanford och jag var, minst sagt, väldigt tveksam till detta.

Det är bara att erkänna. Jag förstod inte vad de talade om och jag reagerade enligt den nedärvda skepsis som tyvärr ibland kännetecknar personer som jag med (allt för) lång erfarenhet i branschen. Dessbättre så är Veidekke-kulturen sådan att man inte alltid har så allt för stor respekt för allt som sägs av ledningen.

Så de körde på. Tack och lov!
Idag så är jag stolt och tacksam över att se vilken utveckling det skapat i Veidekke Sverige och, för den delen, också i Veidekke koncernen. I Sverige fortsätter Fredrik Wincent, som nu är VDC-ansvarig, att utveckla våra arbetssätt där denna utbildning bara är ett exempel på allt som han uträttar.

Den här gången handlade utbildningen om VDC-arbetssätt inom anläggningssektorn. En del av vår bransch som jag tror ligger lite efter i denna utveckling men där jag såg en stor entusiasm för att komma ikapp. Fredrik hade dessutom under en av dagarna bjudit in externa deltagare och glädjande nog så hade vi ett 80-tal externa deltagare. Både från kunder och konkurrenter.

Så tack Erik och Stina för att ni var så envisa! Och tack Fredrik för det fina jobb Du gör för att utveckla Veidekke till att vara bland de ledande inom detta viktiga område! Ett område som kännetecknas av det som är så viktigt i Veidekke, det involverande arbetssättet!

Per-Ingemar

Du kan också läsa mer här och här

I rubriken tänker jag dock på två andra Fredrik.
Först på Fredrik Friblick som även under 2011 har serverat oss i branschen allehanda sanningar som jag är övertygad om ger mig och många andra, inspiration att jobba ännu hårdare med utvecklingen av branschen. Fredrik gör dessutom en stark insats på Tekniska Högskolan i Lund där jag räknar med att han även 2011 blivit den allra mest populäre föreläsaren vilket engagerar fler ungdomar till branschen. Friblick visar en sund och fräsch lagom kritisk bild av en bransch som har många utmaningar men som faktiskt också jobbar på att bli bättre.

Sedan tänker jag på Fredrik Karlsson, avgående chefsredaktör i Byggvärlden.
Fredrik berättar i årets sista nummer av tidningen att han och redaktionen nu lämnar tidningen och går vidare till nya utmaningar. Han beskriver också hur tufft det varit att bygga upp tidningen till den position den har nu och hur mycket kritik han fått för sin ibland väldigt kritiska granskning av byggbranschen.
Även Veidekke har varit granskade i tidningen när vi inte har skött oss. Och visst har det varit jobbigt.
Men jag vill vara tydlig och säga att den typen av granskning behövs och att den skapar utveckling i branschen.

Jag tycker Du har gjort ett väldigt bra jobb Fredrik Karlsson och jag tycker det är trist att Du lämnar tidningen. Hoppas Din efterträdare fortsätter på samma väg!

Så tack bägge Fredrik och God Jul!

God Jul också till alla andra kollegor i företagen som jag vet jobbar stenhårt på att utveckla och effektivisera denna fina bransch!

Och slutligen, God Jul alla mina arbetskamrater i Veidekke och tack för ett fantastiskt engagerat och entusiastiskt jobb för att utveckla Veidekke till en betydande spelare i Sverige!

Vi hörs igen 2012!
Per-ingemar

För visst är det den vanligaste uppfattningen att politikerna bara lyssnar när det närmar sig val och att det annars mest är en sluten politisk värld där viktiga frågor bearbetas och diskuteras medan de som faktiskt berörs av frågan i verkliga livet sällan eller aldrig får komma till tals?
Det är ju själva grunden till det politikerförakt som det ofta skrivs om i media.

Men det finns undantag. Lysande sådana undantag!
Vi har vår bostadsminister Stefan Attefall som är ett sådant undantag.
Han startade i sin roll med att verkligen försöka förstå varför det byggs för lite bostäder i Sverige. Han ställde öppna frågor och lyssnade. Och han försöker sedan att göra åtgärder. Kanonbra!

Senast läser vi i tidningen Byggindustrins nummer 37 om att ”Attefall dissar energikrav”. En ganska tendentiös rubrik som faktiskt inte riktigt speglar innehållet. Det arbete som Attefall satt igång för att ta bort onödiga hinder för industriellt och effektivt byggande som beror på kommunernas önskemål om att vara den kommun som sätter allra hårdaste energikraven.

Den lite mer oinsatte läsaren tycker nog att det låter konstigt. Det är väl bra när kommunerna tävlar om att bygga allra mest energieffektivt?
Men om effekten av detta blir att det industriella byggandet kraftigt försvåras beroende på att det blir allt för dyrt att bygga. Eller att de unika kraven för varje kommun omöjliggör upprepningseffekter och industriell effektivitet. Då blir kraven kontraproduktiva och de minskar bostadsbyggandet. Och det är precis det vi inte behöver.

Detta är bara en av de viktiga frågor som Attefall tagit tag i för att stärka bostadsbyggandet. Andra frågor är att granska effektiviteten i Boverkets regler och se hur vi kan förbättra planprocessen i kommunerna.

Bra Stefan Attefall! Du är en minister som faktiskt lyssnar. En minister som frågar och försöker förstå de problem och hinder som branschen upplever. Men också en minister som bildar en egen uppfattning om frågorna och därmed inte på något sätt går i branschens ledband.

Fortsätt så och inspirera Dina politiska kollegor att göra samma sak!

Per-Ingemar

Under middagen i torsdags hann vi med många intressanta teman. Bl.a. hur det kommer sig att kommunerna i Sverige i allmänhet säljer bostadsmark baserat på kronor per m2 byggyta mätt i ytterkant på fasadväggarna (BTA)?
Det innebär att om man isolerar väggarna mer och därmed bygger tjockare väggar med en bättre isolering och lägre energiåtgång så får man betala mer för marken för exempelvis en 80 m2 lägenhet. Med ökade kostnader för den boende. Låter det konstigt? Låter det som ett lite tvivelaktigt incitament att bygga mer energisnålt?

En annan sak vi diskuterade var huruvida det egentligen lönar sig att vi får fram mer energisnåla bilar. Ger det lägre energiåtgång totalt eller innebär det bara att vi har råd att köra fler mil? Är därför enda sättet att få oss konsumenter mera sparsamma på energi att vi höjer energiskatterna? Eller kommer utvecklingen framöver att göra oss med ansvartagande så vi sparar energi och är rädda om miljön även om det inte lönar sig ekonomiskt?

Eller är propagandan om att vi skall ha energisnåla kyl- och frysskåp för att spara energi överdriven? När man vet att den energi som går åt, i vart fall under eldningssäsong en, kommer huset tillgodo då elen blir till värme? På samma sätt som belysning inomhus under vintertid? Å andra sidan så vet vi att uppvärmningssäsongen minskar ju energisnålare vi bygger.

När man pratar med Johnny får man inte alltid svaren. Men man får många saker att fundera på och man blir inspirerad att lära sig mer och agera mera medvetet i olika valsituationer. Och så blir man intresserad av de viktiga frågor som Johnny håller på med!

Tänk så mycket spännande utmaningar det finns att fundera över och tänk så mycket inspiration och intresse ett samtal kan ge.
Läs gärna mer om Johnny och hans arbete på hans blogg, klicka här.
Per-Ingemar

Men den viktigaste anledningen till att företaget säljer rabatterade aktier till medarbetarna är att vi tror på att det ger en ökad samhörighetskänsla med företaget.
Att det ökar den arbetsglädje man känner och den delaktighet man får i det som verksamheten skapar.

Vi tror att detta är en av anledningarna till att Veidekke utvecklats så bra genom åren och att vår aktie faktiskt är den som utvecklats allra bäst av alla bolag på norska börsen. Och så tycker vi att det stämmer väl med den involverande kultur som Veidekke präglas av.

Är det rätt att köpa aktier nu?
Det måste naturligtvis var och en avgöra. Mitt enda råd är att inte köpa för pengar som man kan komma att behöva den närmaste tiden. För då är det alltid riskabelt. Men att köpa lite varje år, hellre än att köpa stora poster vid enstaka tillfällen, för att efter hand få ett allt större medägande i Veidekke har hittills varit klokt.

Jag tror på det och kommer att köpa i år också! Hoppas många tänker som jag!
Sista dag för tecknande av aktier är den 18/11 2011.

Per-Ingemar

Vi fick ett mail från Trafikverkens projektledare med bl a följande ordalydelse:

”Ber härmed att få framföra Trafikverkets och mitt personliga tack för en mycket väl genomförd entreprenad. Efter godkänd slutbesiktning nu i fredags, mer än 8 månader före utsatt tid, så finns inget annat att säga än att dina killar och tjejer har skött sig med den äran.
Inte nog med att dom genom hela entreprenaden har haft full koll på såväl tid som pengar och kvalitet, dom har dessutom varit samarbetsvilliga, ärliga och uppriktiga samt inte minst riktigt roliga att arbeta med. Stor humor åtskilliga gånger.
Detta i en entreprenad som vi på beställarsidan betraktat som en av dom mest komplicerade delentreprenaderna, för att inte säga den svåraste, på BanaVägiVäst, både när det gäller geoteknik och logistik.”

Han tillägger att Trafikverken kommer att anmäla projektet och projektorganisationen som kandidat till FIA´s kvalitetspris.

Så fantastiskt härligt! Ett suveränt arbete av engagerade och entusiastiska medarbetare som tydligt visat vad vi i Veidekke menar med ett värdeskapande samspel. Och en projektledning hos vår kund och övriga samarbetspartners i projektet som gjort detta möjligt och som dessutom visar sin uppskattning!

Låt oss alla jobba stenhårt på att visa vår omgivning vad vi menar med Värdeskapande Samspel! Projektorganisationen på etapp E41b har redan gjort det!

Tack och grattis till alla!

Per-Ingemar

Men, så bra att personen på Peab ringde!
Ytterligare en person som tar arbetsmiljö och säkerhet på allvar. Inte bara för egen del och det egna företaget, utan också för andra kamrater och andra företag! Föredömligt!

Tack huvudskyddsombudet i Peab och tack Peab för att ni uppenbarligen också driver säkerhetsarbetet på ett positivt sätt som gynnar hela branschen!
Och tack Leif för att Du reagerade positivt mot den som ringde och dessutom tog tag i frågan direkt!

Per-Ingemar

Vid samtalet kom de överens om att alltid hjälpa varandra med motsvarande tips, så vi i Veidekke får reda på när saker och ting inte fungerar hos oss.
Vidare var de eniga om att säkerhetsarbetet på våra arbetsplatser inte är en företagsangelägenhet. Inte heller en konkurrensfaktor. Utan något som vi alla är ansvariga för. Både i våra egna företag och för att inte gå förbi utan att också göra vad vi kan för att förhindra olyckor hos våra konkurrerande företag.

Så otroligt rätt tänkt!
Tack Max för helt rätt agerande och tack till NCC´s kommunikationschef för rätt sätt att motta ett sådant tips.

Låt oss alla i Veidekke lära av detta!
För vi är alla ansvariga för HMS, Du också!

Per-Ingemar

Med detta menar jag att vi inte skall föra ett krig mot arbetsolyckorna i byggbranschen. Vi skall jobba långsiktigt och tålmodigt utan att någon gång släppa taget.
Därför var den HMS-vecka (HMS=hälsa, miljö och säkerhet) som Veidekke hade över hela koncernen vecka 37, inte ett krig och heller inte ett krigsslag. Det var en markering av en början på ett ännu hårdare arbete för att närma oss vår vision om noll arbetsolyckor och många fler friska arbetsår för alla.
Det var en manifestation av den strategi vi lagt för att nå målet och det var en markering av att HMS-arbetet gäller oss alla.

Det var en fantastisk vecka.
En vecka med massor av aktiviteter på våra arbetsplatser. Aktiviteter där vi diskuterade hur vi skall bli bättre, prövade nya arbetssätt för att undvika olyckor och utslitning av medarbetare, samlande arrangemang där både underentreprenörer, kunder och konsulter deltog samt en vecka då alla vi ledare prioriterade att vara där vi borde vara mycket mer alltid, nämligen på våra byggarbetsplatser. Det är där värdet skapas, men det är också där olycksrisken är som störst.
Det engagemang jag och andra mötte gör mig optimistisk. Viljan och engagemanget är där. Både bland våra egna medarbetare och bland våra samarbetspartners.

Så nu kör vi!
HMS-veckan gav mersmak och visade vår potential. Vi vet att vi kan undvika olyckor och om vi bara tänker på det. Varje dag och i varje moment. HMS-veckan kommer igen till nästa år. Och nästa år. Men dessemellan måste vi hjälpa varandra att hålla fokus.

Jag är ansvarig för HMS och det är Du också!

Per-Ingemar